När mamma frågade mig om vad för slags nagellack jag önskade mig, så bad jag om Cremelack. Creme är min absoluta favorit när det gäller att göra nageldesigner, inget skimmer eller glitter som kan stjäla uppmärksamheten från det verkliga designen.

Så i den första påsen som hon kom med så fanns det några cremelack från Carlo Piona, genast fick jag syn på detta ljustgula, nästan som kokad äggula, den perfekta gula nyansen som jag så länge har trånat efter. Den första bilden visar bäst hur nagellacket ser ut i flaskan, inte lika knallgult som de andra bilderna.



Satte genast igång med att swatcha färgen på min vänsterhand. Men oj så besviken jag blev! Första lagret var som vilket lack som helst. Något tjockt i konsistensen, men inte så det blev täckande som vissa kan bli när det tjocknar.

Första lagret torkade någorlunda snabbt, men problemen kom vid applicering av andra lagret... Jag har tidigare aldrig varit med om att ett lack har dragit med sig det undre lagret, men med det här lacket har jag tyvärr fått erfara detta. Efter applicering av andra lagret var det fortfarande inte jämnt och snyggt, dels beror det väl på att det undre lagret hade dragits med vid appliceringen av det andra lagret.



Andra lagret torkade, men istället för att få den glatta finishen när det torkade så blev det klibbigt, vääääldigt länge, fick vänta långa minuter på att andra lagret skulle torka till en glatt finish. Vid tredje lagret så blev färgen iallafall någorlunda jämn, men inte alls så att jag blev nöjd och kunde beundra min nagel. Det DÖG helt enkelt. Men torktiden på tredje lagret är inte ens värt att nämna.



Tyvärr måste jag nog säga att detta lack endast kommer nyttjas som ögongodis, som den perfekta färgen.